Jag har aldrig varit så rädd .
Igår, onsdag !
Jag hade sovmorgon till typ 14.00. Då skulle vi vara ombytta och klara på skeria .
Så blev det inte för min del .
När klockan va vi halv 11 så ringde pappa och sa :
- Hej, kan inte du komma och hälsa på mig, jag är på sjukhuset för jag har fått en hjärtinfarkt . ?
Vad gör man ?
Jag sa att jag skulle bara klä på mig och sen när jag hade lagt på börja alla tårarna forsa . Jag tvär slet på mig nå sortes kläder och hoppasde i skorna och i stort sätt sprang gråandes ner till lasarettet .
Han hade även sagt att han va på intensiven, vilket jag vet vars det är, har varit där 100 ggr, men igår slapp allt jag visste . Jag hade inte den blekaste om vars nått va .
Men jag kom på att Marie jobbade ju där, så först sprang ja upp på 7:an och sen kom ja på att hon inte skulle va där, hon skulle ju va på Medicin A, för det va onsdag . Så då va det bara att rusa ner .
Jag gick till luckan med gråten fast i halsen .
Jag snyftade bara fram att jag ville träffa Marie Alm, och sen brast det . Hon i luckan fick som en chock och hon sprang iväg och hämtade Marie .
Allvarligt talat så har jag aldrig varit så rädd i hela mitt liv, eller jo, när mamma hade krockat med trädet, men ja . .
Jag började tänka på att pappa ringde ju faktiskt själv och då måste han ju va okej .
Men att se han ligga där i sängen med alla dessa kablar och slangar va hemskt .
Han såg väl att ja va helt uppriven och ville hålla om mig, men då hade jag väl dött .
Så ha satte mig bara i fåtöljen och satt där från ungefär 11 till nästan 16.30 .
Men nu ska ni förstå att när det väl gäller så är jag en ganska känslig person, men ni ska förstå att den rädslan jag hade att pappa så dåligt att han hamnat på sjukhus, de skärde verkligen i mig .
Fan så rädd jag va . . .
Men nu kan ja lugnt säga att pappa mår bra, pratatade nyss med honom, och idag har dom gjort en ballongsprängning, och hittade inget fel alls . SKÖNT ! Det va bara en liten hjärtinfarkt, och hade han inte varit så pass nära lasarettet så hade det ju kunnat bli värre, men tur i oturen hade han .
Jag fick som slut ord .
Det enda jag kan komma på va som va bra med den dan va att jag kom verkligen på hur mycke min pappa betyder för mig, även om det itne märks på något sätt .
Tack för att han fick vara kvar . Amen !
Jag hade sovmorgon till typ 14.00. Då skulle vi vara ombytta och klara på skeria .
Så blev det inte för min del .
När klockan va vi halv 11 så ringde pappa och sa :
- Hej, kan inte du komma och hälsa på mig, jag är på sjukhuset för jag har fått en hjärtinfarkt . ?
Vad gör man ?
Jag sa att jag skulle bara klä på mig och sen när jag hade lagt på börja alla tårarna forsa . Jag tvär slet på mig nå sortes kläder och hoppasde i skorna och i stort sätt sprang gråandes ner till lasarettet .
Han hade även sagt att han va på intensiven, vilket jag vet vars det är, har varit där 100 ggr, men igår slapp allt jag visste . Jag hade inte den blekaste om vars nått va .
Men jag kom på att Marie jobbade ju där, så först sprang ja upp på 7:an och sen kom ja på att hon inte skulle va där, hon skulle ju va på Medicin A, för det va onsdag . Så då va det bara att rusa ner .
Jag gick till luckan med gråten fast i halsen .
Jag snyftade bara fram att jag ville träffa Marie Alm, och sen brast det . Hon i luckan fick som en chock och hon sprang iväg och hämtade Marie .
Allvarligt talat så har jag aldrig varit så rädd i hela mitt liv, eller jo, när mamma hade krockat med trädet, men ja . .
Jag började tänka på att pappa ringde ju faktiskt själv och då måste han ju va okej .
Men att se han ligga där i sängen med alla dessa kablar och slangar va hemskt .
Han såg väl att ja va helt uppriven och ville hålla om mig, men då hade jag väl dött .
Så ha satte mig bara i fåtöljen och satt där från ungefär 11 till nästan 16.30 .
Men nu ska ni förstå att när det väl gäller så är jag en ganska känslig person, men ni ska förstå att den rädslan jag hade att pappa så dåligt att han hamnat på sjukhus, de skärde verkligen i mig .
Fan så rädd jag va . . .
Men nu kan ja lugnt säga att pappa mår bra, pratatade nyss med honom, och idag har dom gjort en ballongsprängning, och hittade inget fel alls . SKÖNT ! Det va bara en liten hjärtinfarkt, och hade han inte varit så pass nära lasarettet så hade det ju kunnat bli värre, men tur i oturen hade han .
Jag fick som slut ord .
Det enda jag kan komma på va som va bra med den dan va att jag kom verkligen på hur mycke min pappa betyder för mig, även om det itne märks på något sätt .
Tack för att han fick vara kvar . Amen !
Kommentarer
Postat av: Ina
AMEN !! <3
Postat av: Jenny
En himla, himla tur att han finns kvar!
Postat av: Kompis
.. Tur att det gick bra! Förstår att du blev rädd, gumms .. !
Trackback
